Det har blivit en liten lilamelerad tröja med tillhörande sockar. Storleken är 6-9 månader. Setet är stickat i det underbara Himalya Mercangarn som är mjukt och lent som bomull. Setet är inte beställt så det är till salu och kostar för tröja och sockar 215 kr. Tvättas gör det i 40 grader utan sköljmedel. Man ska aldrig ha sköljmedel i stickade plagg då de tappar sin spänst och det resulterar i att formen ändras på plagget och det blir slappt. 

 

 

 

Idag var allra trevligaste Lotta och hälsade på. Det var så längesedan jag träffade henne att det blev pratat oavbrutet i flera timmar och nu är jag orolig för att hon kanske har fått sår i sina öron :-). Det blev lite sticktips åt båda hållen och lite bilder på lille Liam som plötsligt inte är så liten längre. Det är inte klokt vad tiden går fort, lille bebisen är plötsligt en stor kille på 6 mån. Det verkar som en evighet sedan vi bestämde för att ses denna veckan och när jag tänker efter är det faktiskt flera månader sedan så det är ju inte konstigt att det fanns så mycket att prata om.

 

 

Det blev fikat våfflor med grädde och hemlagad sylt. Det är alltid tid för våfflor eller? 

 

 

och så en bild på min allra finaste gäst :-)

 

 

Så här fin present fick jag av Lotta, jag som inte ens fyller år :-). Det blir utan tvekan svårslaget. Tack för en härlig förmiddag Lotta <3

 

Imorgon bitti är det dags för ny akupunktur. Benet har även idag rullats över brödkavel så jag hoppas Tomas blir nöjd och att min kommande löptur med det närmar sig.

 

Jag inser att dagarna plötsligt blivit lite kallare och när jag tittar i almanackan så är det bara någon vecka tills operation öppnar igen och så var ännu en sommar till ända. Undrar om det är något krux med att ställa om till sommartid. Är det så att man kanske inte bara ställer fram klockan en timma utan att på något konstigt sätt så blir dagarna och veckorna kortare än när vi har vintertid? För visst är december och januari mycket längre än juli och augusti? eller är det bara jag som tycker det. 

 

Igår hade släktingar i danmark lagt in bilder på min mamma på facebook. Det blev helt överväldigande då jag bara äger ett foto av henne sedan tidigare. Det var tur att jag var ensam hemma då jag nästan druknade i tårar av att få se henne så levande som hon var på dessa foton. Man säger att tiden läker alla sår men den här längtan och sorgen efter mamma finns lika intensivt så fort jag bara skrapar lite på ytan. Det är en sådan sorg att behöva vandra genom livet utan att ha henne att kunna prata med eller bolla olika vardagssaker med. Tänk att få kunna göra saker med henne eller att få krama henne och få snusa in hennes doft. För det kommer jag ihåg att det fanns ingen som var så skön att krama eller som luktade så gott som hon. Min Hannah går bra att kramas med men det är så sällan hon är här, Linda är lite småallergisk mot mina kramar och Stella är mitt i trotsen så hon vrålar bara mammmma slääääääpp. Gubben är inte heller den mest kramiga så visst en härligt gossig mamma att krama hade suttit fint...

 

som avslutning en liten bild på den finaste mamman som fanns men inte finns <3 <3 <3