nines-design

Igår blev det en tågresa till jobbet utan cykel. För efter jobb skulle jag hinna ner och hämta mina nya glasögon. Ta mig hem och sedan hinna med tåget tillbaka till Helsingborg igen kl 17.25 :). Det var nämligen dags för att tura mellan Helsingborg och Helsingör. Det var också första gången jag någonsin gjort det trots att jag bott i Skåne sedan 1987.

 

Jag och Maja stötte på varandra uppe vid stationen och när tåget kom var där några fagra kvinnor till som hörde till gruppen. När vi var framme i Helsingborg så tog vi en fördrink på Mollbergs. Där var mycket folk och utan att jag vetat var också mina nya kollegor där på en after work så jag passade på att hälsa på några av dem.

 

Det blev turat fram och tillbaka och ganska snart hade jag ingen aning om jag var i Danmark eller i Sverige.....

Jag tror de flesta kände likadant :)

Till förrätt åt jag en helt fantastisk makrillmacka med gubbröra på rågbröd. Den var så mumsig att jag länge kommer att minnas den och i värsta fall måste jag kanske hoppa på båten en dag bara för att få mumsa i mig en sådan smörgås till. Huvudrätten var inte heller dålig -  skogsvampsoppa. Len och fin i konsistensen och även den kommer jag att minnas ett tag. 

 

 

Virkat ipadfodral av mormorsrutor. Det var tänkt som ett pris till min kusin om hon ställde upp i midnattsloppet men hon hann aldrig träna tillräckligt och det blev inte av för hennes del. Nåväl nu ligger det lilla priset och väntar på henne här hemma om hon skulle få för sig att komma till Sverige någon gång. 

 

Fodralet är virkat i Himalaya Mercangarn och med virknål nr 3. Det går alldeles utmärkt att slänga fodralet i tvättmaskinen på 40 grader vid behov.

 

 

 

Tjejig ugglemössa med lite pälsgarn för effekt. Den är till salu för 150 kr och passar flickor från 4 år och uppåt.

Mössan är stickad i wendy aran ull/acrylgarn med nål nr 4.

 

Igår och idag har jag tagit med cykeln på tåget till jobb och sedan cyklat hem. Det blir som en belöning efter en lång arbetsdag att få cykla hem. Jag känner på morgonen att kylan snabbt rycker närmare och det innebär också att dagarna kvar att kunna cykla faktiskt är räknade.... sedan blir det lång väntan till våren åter kommer. 

Det är 4 långa veckor kvar innan jag får ens prova att springa och det känns såklart jättetufft men eftersom jag får cykla ska det säkert funka. Undrar hur lång tid man behöver sen för att komma i form tro? ja jag har ingen aning så jag får väl vänta och se.

 

Jobbet tuffar på och jag är glad att jag är gammal och lite tålig. De flesta är trevliga och det funkar bra men jag måste vara ärlig och säga i takt med att personalstyrkan är större finns det också fler av dem som inte bryr sig om hur de bemöter andra människor och som gärna försöker sätta sig på andra. Några har försökt men jag ska erkänna att det kommer att stanna för deras del vid ett försök för det är inget jag tänker låta bita på mig. Den positiva känslan övervinner trots allt :)

 

Vissa dagar saknar jag mina kompisar oerhört i landskrona och det känns jättekonstigt att de inte längre är mina arbetskamrater men på fredag ska vi tura så det ska bli helt underbart att få krama om dem igen <3

 

 

 

Jag fick för någon vecka sedan en låda med äpplen av Elin och Danne och idag skulle de göras om till mos o paj :). Det tog halva dagen men så här fint blev resultatet och nu så har jag totalt i år kokat 110 burkar med olika sorters sylt/marmelad och mos. Lite mer än 60 blev sålda till min forna chef men de återstående 40 står nu och stoltserar i garaget. En hel del mos står det Tobias på för min kära svärson älskar sin svärmors mos och vilken svärmor kan väl motstå detta. Övrig familj här hemma såsom svärfar, svärmor och Jonna ska också få del av godsakerna :). Några burkar ska också bli julklappar. 

 

Nu packas grytorna ihopa då de nu får vänta till nästa års skörd. Det enda som kvarstår i tillverkningen är att koka lite saft. Det blir inte de där 40 literna som jag kokat varje år för de blir inte uppdruckna så i år blir det bara något eller max 2 kok av det. 

 

Skulle sylten inte räcka trots antalet så har jag fryst in lite bär så att det snabbt kan ordnas fram mer av det . 

 

Ikväll ska svärfar komma och mumsa på pajen. Alla andra är upptagna. Linda jobbar och svärmor är i spanien och gottar sig i värmen. Jag har skickat sms till Jonna så vi får se om hon kan men Julia ska sova här inatt så hon får också vara med och mumsa. 

 

Nu ska jag fortsätta kroka på ett par vantar som jag fått i beställning. 

 

Idag kom den... domen alltså på min skadade överkörda traumautsatta fot. Den kördes över av ett framskenande operationsbord fastnade och veks i en position där tårna nästan rörde underbenet. Inte ens en akrobat klarar den övningen och det gjorde inte jag heller. 

 

Smärtan var öronbedövande och först vågade jag inte ens ta av mig skon i oro för att tårna skulle ligga löst i den och rulla iväg över golvet. Som tur var satt de alla fast och en stund senare blev det en slätröntgen som inte visade benfraktur. Lite misstänkt verkade det eftersom den som råkade köra över mig också hörde ljudet som av flera kvistar knäcktes och av den anledningen först då fick stopp på operationsbordet.

 

Det blev en lång väntan.... 1 vecka på att komma på en MR röntgen och syster som kollade bilderna hintade mig att det såg lite vajsigt ut så nog var jag allt lite orolig för det... jag vill ju springa om nu inte alla vet det .... :)

 

Igår hade doktorn inte hunnit kolla bilderna men han ringde mig idag och berättade att ledbandet var av i "kalkanius" ja jag vet inte om det stavas så och NÄ jag tänker inte googla det heller.... jag är ingen googlare av olika tillstånd och grejer utan jag lyssnar på vad doktorn säger och så är jag nöjd med det. Fel eller inte...

Förutom ledbandet som var av i kalkanius så hade jag benmärgsödem då tydligen benet hade fått så mycket stryk så det nästan hade gått av förklarade han...

 

Kontentan av det hela är i alla fall ingen löpning på minst 6 veckor för att ledbandet ska få en chans att själv läka och därefter löpning mycket korta sträckor men vid smärta ska jag avstå direkt och vänta några veckor till.

Detta är ju rena döden för mig men det positiva i det hela är att jag skulle få lov att cykla som alternativträning och då ser jag ändå lite ljus i tunneln. 

 

Detta är bara så jäkla typiskt när jag äntligen var skadefri efter att Tomas hade lagat min muskelbristning/blödning och jag hade kommit igång. Jag fick ju dessutom en bra tid på midnattsloppet så allt kändes så himla bra och att jag äntligen skulle få medvind och så händer detta......

 

Nåväl positiva tankar gäller nu och sex veckor ska väl gå i ett rapp :)

 

Nu tar jag ett glas vin och gläds åt att jag slipper kniven i alla fall.

 

 

 

En liten babykofta i stl 0-2 mån. Den är stickad i ett jättemjukt härligt acrylgarn som jag köpte i Usa. Färgen passar som ni ser båda könen :)

 

Det blev inget svar på MR idag då doktorn inte hade hunnit titta på det. Han skulle höra av sig imorgon eller på fredag så det är bara att lugna sig tills dess. 

 

Efter jobb kom Linda och hämtade mig och vi åkte en snabbrunda till väla där hon fick lite nya kläder  och så stoppade vi i oss en smaskig bakad potatis. 

 

Jag var jättetrött igår och idag är jag inte mycket piggare så jag ska satsa på att komma i säng i någorlunda tid så jag är i form för en ny dag när kl ringer tidigt imorgon bitti :)

Idag var jag åter placerad på akutsalarna och det var en givande dag med både det ena och det andra. 

När jag slutade blev det att linka snabbt ner till tåget då jag bara skulle hem och vända eftersom jag skulle åter halv 8 för en magnetröntgen av foten.......

 

Hoppas jag får tag i ortopeden imorgon och hoppas det är ok....

 

Ännu ett par krokade vantar är nu klara. Dessa är krokade i ett härligt mjukt acrylgarn som jag hoppas den blivande ägaren kommer att gilla. Färgen är plommonlila.
Idag tog jag mig till jobbet trots skadad fot för det kändes jobbigt att vara hemma längre eftersom jag precis börjat. Det gjorde ganska ont under dagen men jag försökte hålla foten uppe när tillfälle gavs. Jag var placerad på akutsalarna som bjöd på lite gott och blandat. Jag var också en sväng på angiolab och det var också givande för då har jag snart varit på de flesta klinikerna utanför centraloperation.
Imorgon kväll 19.35 ska jag vara och göra en magnetröntgen på foten så håll tummen för att det bara är en rejäl stukning och inget som gått av. Igår var jag så abstinent så jag satte mig på cykeln och ignorerade smärtan och det ihållande regnet  hehe... jag fick 25 km så jag var ganska nöjd när jag kom hem.. är man en endorfinknarkare eller?

 

Nu är det tid igen för sockar. Hösten närmar sig med stormsteg och vad är väl mysigare än att då sticka ner fötterna i ett par gosiga raggsocar. Dessa är stickade i garnete wendy aran och jag har förstärkt häl och tåparti med att låga ett tunt bomullsgarn stickas med på dessa utsatta områden. Storleken är 38 och de är beställda av en förre detta kollega som ska ge bort dem i julklapp.

 

 

 

Dagen började åter enbent men med en förhoppning för både igår och idag kan jag vicka på stortån så nu har jag bestämt mig för att inget är trasigt och att det bara är en rälig stukning efter ett rejält trauma. Mr röntgen på tisdag lär ge mig sanningen.

 

Det blev en snabb frukost och därefter gjorde jag det som är så jäkla trist men ack så nödvändigt. Jag gick igenom alla skåp och lådor på badrummet. Sorterade slängde och städade i allla hörn och kanter. Duschen och toan och golven blev skinande rena och om man skulle vara lite kokko i huvudet kan man numera äta på toa. Nu lär ju inte det behövas eftersom det finns ett kök i vårat hus :)

 

När väl badrummet tjoade och skrattade av lycka att få vara så rent det bara kunde gav jag mig i akt med äpplena som vi plockat i vår trädgård och i grannens. Jörgen fick en fin låda äpplen av Elin idag som ska bli mos nästa helg. Det tar en himla tid det där moskokandet så plötsligt insåg jag att några glas vin senare och 15 burkar fyllda med mos så var det kväll. 

 

Stella och jag cyklade en liten runda och körde inom svärfar som fick äran att äga första mosburken hihi. Hoppas han låter sig väl smaka. Jonna om du kör förbi finns det burk till dig med. Mosen var idag kokt på äpplen med lite plommon i för sötman vilket gör att man knappt inte behöver något socker i för det blir så sött och gott i alla fall. Det blir inte sämre av att moset kokats med vaniljstång och som förstärkning vaniljsocker mums.. smaskigt att äta som det är med lite mjölk bara men det är väl kanske lite slösigt :)

 

När allt var klart insåg jag att jag inte ätit sedan bullen till frukosten hoppsan förutom en näve nötter så nu är Jörgen och Jonathan som övningskör iväg och hämtar välförtjänt pizza. Det är bra det där med övningskörning för det är första gången på flera år som man enkelt kan locka ut gossebarnet från rummet utan besvär. 

 

Nu blir det snart pizza säkert liiiiite vin till och så ska ett par raggsockar se dagens ljus.

Ha det bäst alla.

 

Då var det åter tid för virkade converse. Dessa är beställa av en undersköterska Helena på mitt gamla jobb. Hon ska skicka dem till Norge. Problemet är att nu har de varit färdiga en vecka och jag får inte fatt i henne haha....

 

 

Idag var jag placerad på akutsalarna och det drog igång meddetsamma så jag hann inte med morgonmötet eller morgonkaffet. Först var det en patient från IVA som behövde en tracheostomi. Det tog lite längre tid än jag hade föreställt mig men resultatet blev bra.

 

Därefter blev det larm in på nästa sal då en patient hade svalt en sked som satt i larynx. Där ska man inte ha några skedar så patienten sövdes och skeden avlägsnades.

 

Direkt efter det skulle en liten kvinna bli mamma. Men då hennes moderkaka låg för förlossningskanalen sk placenta previa för er som inte vet så blev det istället ett kejsarsnitt.. en liten gullig bebis hittade vi i magen...

 

När vi hade lämnat mamma, pappa och bebis skulle jag och kollegan köra in operationsbordet till vaktmästaren men på vägen lyckades mitt ben fastna i en bygel som sticker ut från bordet och i ett huj låg jag med foten böjd i en position som ingen yoga gud i världen hade klarat. MIn kollega hann inte märka något men när smällen som av pinnar som bryts stannade hon upp och undrade vad det var. Då låg jag under bordet haha med en fot i en konstig position och en rädsla för att varje ben i foten var av och även tårna lossnat. En snäll usk körde mig i skrivbordsstol tilll en ortoped som undersökte foten som nu inte längre var en stl 36 utan började likna en 38. Han skickade mig på akutröntgen och undersköterskan körde mig dit fortfarande placerad på skrivbordsstol.

 

Efter röntgen blev det ortopedakuten och som tur var hade de det lugnt idag så det dröjde inte länge förrän ortopedläkare med läkare under utbildning dök upp.... som tur var hade benen håll men lederna i de små benen hade tänjts ut och någon hans leitch någonting som inte är bra att skada var också tilltufsat. Därutöver hade jag också en allvarlig stukning. Det lovar jag er att den diagnosen behövde jag ingen doktor till....aj....

 

 

Efter lunchen blev det dags att åter packa ihop sig för att nu gå upp på ögon och söva där. Som ni ser var det inte helt smidigt och enkelt utan det kräver en hel del transport. Min handledare tyckte det var skönt att ha mig bredvid för då behövde hon inte gå flera gånger för att få med sig allt. Vi fick ta med oss två pumpar för TCI, ett rött röntgenbord med allt som behövs och en narkosapparat. Mellan patienterna forslar man dem sovande i hiss ner till postop som ligger ett våningsplan ner och i en annan flygel på huset och när sista patienten var klar fick man ge sig upp igen efter att man lämnat den för att åter packa ihop och forsla ner allt till operation igen.

 

Imorgon blir det akutsalar för min del så jag önskar en liten katastrof som givetvis ska sluta lyckligt :)

 

 

Igår kväll var det dags för midnattsloppet. Jag hade hoppats på att slå eller tangera mitt rekord som var 53.10. Lite osäker blev jag dock då jag inte hunnit träna och bara hade sprungit 6 km på hela veckan. Det är tidskrävande att byta jobb :)..

 

Oavsett vilket så bar det iväg och jag tyckte jag hängde med bra. Som alltid är det lite ruffigt på vissa ställen ute på banan och ett par gånger fick jag bromsa då det blev stau vid svängar osv. Men det kändes snabbt och det var det minsann för att vara mig.. jag är ju faktiskt inte någon elitlöpare och i sanningens namn inte helt ung längre heller. Jag sprang i mål på 52.12 och slog mitt rekord med 58 sekunder så jag var superlycklig och ska vara det ett tag hihi... men som sagt det kan ju bli bätte. Mitt mål är att någon gång i livet få göra sub -50 det hade varit något det... vem vet..

 

Idag blev en lång kökstjänst. 11 timmar blev det totalt men då fick jag också kokt undan en hel del. Det blev äpple/plommon mos med vaniljstång och äpplemos med vaniljstång. 

Det blev också lagt in lite auktioner på Tradera. Jag tycker inte det är någon idé att hålla på att spara kläder eller skor om man ändå inte använder dem. Bättre någon annan får nytta av det och så blir det lite luft i garderoberna.

 

Nu ska jag försöka förbereda inför morgondagen. En omelett ska skapas och så ska jag packa ihop lite ugglemössor och andra virkade mössor jag gjort då käkkirurgen efterfrågat dem. De brukar handla av mig så det var lite kul att träffa dem på nya jobbet. 

 

 

Så fort det gick. Redan har första veckan gått på nya jobbet. När det gäller den elektiva verksamheten så har de likvärdiga operationer som vi har plus ganska många till. Det som förundrat mig lite är att vi är enligt vad jag upplevt första veckan bättre strukturerade i rutinerna kring patienterna vid elektiva operationer. Här har man inte lagt tid på någon särskild preoxinering. Man höjer inte heller huvudändan. Patienten kommer ofta om det är en slutenvårdspatient rullande med vaktmästaren och kan sedan ligga ensam med klocka en stund i förberedelserummet. Patienterna rakas i förberedelserummet av en usk innan de rullas in på salen. Nu har jag bara varit med en vecka men ser en hel del förbättringsarbete som lätt hade gjort livet enklare för dem. 

 

Elvira, du och dina kollegor var stolta över Landskrona... ni hade dött!!! i Helsingborg.... när det gäller steriliteten hohohoho.....<3 <3 <3 

 

Jag tycker också att Landskrona är bättre på att ta hand om sina nya. Jag har två underbara damer som handledare och de tar väl hand om mig men förutom det så är inte nyfikenheten så stor bland de nya kollegorna kring vem man är osv. Eftersom vi löser varandra på fika och lunch så blir det att sitta ensam eller att trycka in sig vid ett bord och då får man lyssna på de andra. 

 

Det känns skönt att veta och jag  förstår nu när våra små doktorer och andra elever välsignar oss som de gör för de har faktiskt rätt :)

 

På måndag ska jag gå och söva borta på MR så det blir spännande att se hur det funkar där borta. Därefter har mina handledare äskat om att vi ska få akutsalarna. Det finns ju i ärlighetens namn inte så mycket att lära på de elektiva operationerna mer än var patienten kommer ifrån och vart den ska. Vilket läge den ska ligga i osv men det kan man ju fråga sig fram. Själva anestesin är ju densamma och har jag inte lärt mig söva på alla dessa år så lär jag mig aldrig hihi... nä hit med lite katastrofer och en massa pumpar hit och dit så jag får något att bita i :)

 

Denna veckan har det inte blivit någon träning... bara 6km på hela veckan. I förrgår när jag skulle springa blev klockan så sen så det blev bara att ta av sig kläderna igen. Ikväll ska jag springa midnattsloppet i Malmö så det borde ju gå fort runt då benen sällan fått vila så mycket som de gjort nu.

Håll tummarna :)... och vill ni följa mig under loppet som startar 21.40 kan ni gå in på www.midnattsloppet.com välja malmö och söka tävlande 2419 då får ni mina tider under loppet vid 1km 5 km och någon till förutom måltiden... 

 

Ha en härlig varm och solig lördag alla 

Idag var dagen med stora D. Min första arbetsdag i Helsingborg. Jag blev bortskämd med att en kollega, Anita hämtade mig på morgonen och visade mig på plats. 

 

Jag har två handledare och idag gick jag med en kvinna som heter Gunilla, såklart heter väl alla kvinnor Gunilla hehe. Vi var placerade på käkkirurgrn och som patient där var hälften av personlen känd för mig. Operationerna var intressanta och den sista ganska burdus då man flyttade ovankäken På patienten. 

 

Det var en ovanlig känsla att vara helt okänd då personalen i landskrona känns mer som en familj än bara arbetskamrater. Den biten känner jag blir jättetuff och det gjorde lite ont i hjärtat när känslan flög på. Jag försöker tänka att de som är mina riktiga vänner kommer att finnas kvar i mitt lv och kanske finner jag dessutom nya.

 

när arbetsdagen var slut var jag ganska omtöcknad och full av intryck. Jag hade tur att få åka med Anita hem. Imorgon ska jag inviga mitt månadskort och cykelfrågan som hängt i luften blir nog inte så enkel som jag trott. Cykelparkeringarna i Helsingborg känns inte som något man vågar lita på.....

 

Väl hemma, hungrig och trött möts jag i dörren av en liten tjej som inte alls mår väl. Huvudvärk, ont i kroppen o begynnande snuva. det serverades en skvätt ipren o så håller jag tumme att det bara är snuva kvar imorgon.

 

Imorgon fyller min Hannah 21 år. jag hoppas hon får en bra födelsedag och som vanligt är det jobbigt att vara mamma på distans <3

 

 

Det blev en händelserik vecka med jetlag som höll i sig hela veckan. Den som led mest av det var Stella som grät sig igenom och åt nätterrna igenom. Jag fick min ledighetsansökan avslagen så det var bara att ge sig in på jobb.

 

jag håller just nu på att gå igenom bilderna från Usa men då veckan blev som den blev har jag inte hunnit men jag hoppas de kommer upp snart. Dessutom knycker prinsessan min dator hela tiden ( ipad just nu) Och då blir det genast lite svårare hihi.

 

idag blev trots att det runt omkring mig är ganska sorgligt just nu en bra och lycklig dag för mig. Jag gjorde ny rekordtid på milen trots regn och två snabba stopp, snabba men ändå stopp....jag fick milen på 53.10 vilket göt mig överlycklig :). Det är väl fortfarande ingen tid som gör att jag kan kalla mig en riktig löparemen för mig var det total lycka och det gör mig laddad inför den kommande lördagens midnattslopp i malmö.

 

Imorgon blir en ny och spännande dag då det blir min första dag på jobbet. jag sprang in till stan idag och fixade månadskort. 580 kr känns jätteok. Det blir ju några tillägg om jag cyklar in och sedan tar tåget hem men det är det väl värt. Jag kan knappast äga en bil för det priset. Ni får hålla tummarna för mig imorgon att det går bra. Än är jag inte nervös men det kommer väl. Min nya kollega som faktiskt är en gammal kollega har erbjudit att jag får åka med henne imorgon. Bättre service kan jag väl knappast få :)

 

 

ni ska så klart få höra hur första dagen gick

 

kram på er