Babyoverall
Den första overallen till tvillingarna är klar. Den är stickad i Himalaya Mercangarn och i färgen Ecru eller offwhite. Garnet är mjukt som sammet så det passar perfekt till babyplagg. För att overallen skulle bli så snygg som möjligt har jag köpt bomullsband som jag använt för att förstärka knappkanten med. Det gör inte bara kanten snyggare utan den blir också stadigare och man slipper en slapp kant.
overallen är i stl 3 mån
Nyckelring stjärna
Nåväl lite fantasi fanns det kvar och nu har det blivit två stjärnor till mitt lilla nyckelringsprojekt. Det ska bli kul sedan att avslöja vad de ska användas till men det får vänta lite ännu :). Stjärnan ovan är gjord i ett melerat rosa garn men det blev inte så melerat på denna sidan utan mer på den andra sidan. Här har jag sytt på lite pärlor för att göra den lite festligare.
Stjärnan nedan fick istället bli tvåfärgad och jag tycker att pärlor här vore lite för mycket.
För övrigt var jag idag på återbesök på handkirurgen i Malmö och jag fick klartecken att jobba om jag har tummen väl skyddad i ett förband så så får det bli och så styr jag åter kosan till jobb imorgon. Det är också då jag tänker testa mina 4x1 km löpturer :) snällare igångsättning efter olyckan kan man väl inte få :) jag är säker på att Tomas blir nöjd med mig då.
Olycka
Jag hann inte mer än skriva olycka på inlägget igår förrän den var framme. Linda och Alex skulle komma en runda och jag skulle tända lite ljus. När jag lägger ner stickan i den nya asken tar alla stickorna samt svavlet fyr och flammorna slickar min hand innan jag hinner slänga asken ifrån mig. Med tanke på att det blir ca 700 grader varmt av sådana stickor så räckte de sekunderna innan jag hann slänga iväg asken för att göra åverkan. 3 fingrar blev brända och som tur är så de två är bara vanligt brända men tummen hann bli svart både på fingerblomman och i första leden.
Alex är en fantastisk svärson... ja det var ju ingen nyhet .... men om någon missat det.... han ringde sin far som tjänstgjorde (han är brandmästare) och han kom hem på akut privat utryckning med brännskadeförband. Så inte har jag bara en helt underbar svärson han har en sådan far också. Min dotter har verkligen hamnat i en älskvärd familj <3. Mats tyckte att tummen skulle åka till doktorn och då fick jag också följa med den. Min Linda som är mitt i sin graviditet lika fantastisk hon erbjöd sig att följa med trots att hon själv jobbar dagarna i ända på sjukhus, trots att hon mitt i graviditeten är extra trött och trots att hennes tvätt låg i tvättstugan och väntade på henne så följde hon med i alla fall. Är det inte fantastiska människor!!
Dock kändes det väldigt snopet när jag fixat god mat och vi skulle mysa så ställer jag till det på detta vis!!!!
Väl framme i Malmö så fick vi sitta och vänta en stund. Den ena token efter den andre klampade in och vi var eniga om att det nog kan vara ganska farligt att sitta i denna stora upplysta kassa på akuten. En liten förskrämd vakt satt bakom henne och jag undrade strax vad han skulle kunnat göra om nöden krävde....
Doktorn tittade till slut på handen och det var en kär bekant från Landskrona och jag önskar Camilla satt i fickan och talade om för mig vem han var. Han kände mig väl och för en gångs skull kände jag igen en person men som vanligt har jag ingen aning om vad han heter eller om det är som jour eller på operation jag träffat honom. Jäkla igenkänningsdyslexi!
Det blev en stelkrampsspruta och omläggning, förbud att jobba och en återträff med handkirurg på tisdag... ja eller jag skulle ringa på tisdag så jag hoppas inte träffen dröjer...
Ringde jobbet och känner mig som en apa.... nytt jobb och jag har aldrig varit borta så mycket som nu.... först överkörd av ett bord och nu dettal.... nix idag är jag inte positiv .... mest nere för det har varit så mycket annat också runt omkring....
Jag utfärdar en varning för dessa stickor som jag inte tycker kan kallas säkerhetsstickor!
Livselixir
Idag gjorde jag det... för första gången sedan olyckan den 10 september snörade jag på mig mina löparskor. Inte utan att jag kände mig ganska stressad för jag hade ingen aning om hur det skulle gå. Förhoppningsvis hade jag inte tappat för mycket flås då jag under tiden alternativtränat med min cykel. Det kommande mörkret och dåliga vädret i annalkande får mig att inse att cykeln snart måste gå i vinteridé och då behöver jag min löpning.
Jag höll nästan tiden som gavs. Det sades att jag inte fick springa på mellan 6-8 veckor och då hamnar jag precis mitt i mellan då det var den 10 sept det hände så är det idag 47 dagar sedan så inte mindre än 6 veckor och 5 dagar har jag stått stilla. Det har varit förfärligt plågsamt och stundom nästan deprimerande så jag kommer att vara försiktig och klok när jag går igång igen. Jag fick en jättebra idé att jag kan ju springa upp till tåget på morgonen dvs 1 km och sedan från knutan till sjukhuset också nästan 1km och sedan samma väg tillbaka när jag ska hem. Då får jag 4 km men har bara kört 1 km åt gången. Det måste väl vara den mest försiktiga igångsättning man kan tänka sig.
Det blev 2.3 km idag och det kändes toppen. Jag var fylld av lycka när jag kom hem och nästan euforisk. Jag ska trots det bara köra dessa 1km bitarna som jag beskrev åtminstone denna veckan parallellt som jag gör mina fina övningar Tomas gett mig. Hoppas nu ödet vill vara med mig framöver så att jag slipper skador och olyckor och kan få njuta av min löpning för att få ett fantastiskt löparår 2014.
Kram på er alla
Virkade babyconverse
Nu är tvillingarnas converse klara. De är virkade i ett underbart garn som jag köpte i USA. Det tråkiga är att jag då inte visste att det skulle bli barnbarn och därför köpte jag inser jag nu när det ska komma två stycken att jag köpt för lite :(. Det finns massor jag hade velat köpa om jag vetat om tvillingarnas då för mig hemliga existens. Bla hittade jag babyconverse som jag stod och höll i handen och det var bara sekunder ifrån att jag köpt dem men tänkte att om det dröjer med bebisar hinner gummit torka......
Men jag köpte i alla fall ett set med bodysar och leggins för nyfödd och det var väl tur det. :).
Jag hoppas Linda hittar fler saker hon vill ha till sina bebisar. Nu vet jag att hon inte är så glad för hemlagat och stickat så jag får hålla mig lite i skinnet... hade det varit Hannah gissar jag att önskelistan hade varit evigt lång hihi...
Idag var vi och beställde två nya fåtöljer till vardagsrummet så det måste ses som början på ansiktslyftet på bottenvåningen. Otroligt nog gillade både jag och jörgen dem lika mycket så affären blev väldigt smidig. Leveranstiden var dock lite lång...slutet på november... men men då blir de som en fin julklapp åt oss istället.
Virkade uggs
Det var ett tag sedan men nu är det dags för favorit i repris. De små virkade uggsen är super för en liten babyfot då de sitter jättebra på foten även om babyn sparkar. Dessa var roliga att göra då mönstret blev så färgrikt och glatt.
Dessa är inte bokade utan läggs i arkivet för att gå till försäljning.
Nyckelring hjärta
Ett litet hjärta i nyckelring. Det är virkat i ett rosa melerat garn och ingår i mitt lilla projekt på nyckelringar. Min fantasi kring nya saker till nyckelringar börjar sina och jag hade behövt lite ny inspiration.
Babykoftor
Nu är båda koftorna klara till mina små kommande barnbarn. Jag har stickat dem i storlek prematur så jag hoppas givetvis att de aldrig kommer att passa dem men eftersom det är tvillingarna är väl risken ganska stor. Jag har valt göra dem i olika färger så de skiljer sig lite.
Virkade converse
Första paret ut av kommande converse till tvillingarna :). dessa är virkade i ett härligt melerat garn köpt i Usa och passar vilket kön det än månde bli :). Hoppas modern gillar dem.
Idag är det fem veckor sedan jag tog ett löpsteg.... det är sjukt jobbigt nu och tanken att jag inte får ta en steg före den 5 november känns ohållbart. Tack gode gud att jag har min cykel.... undrar hur lång tid det sen tar innan jag är tillbaka där det tog slut. Säkert inte gjort i en handvändning då jag var i min livs bästa form just då. Allt var finfint efter att Tomas hade lagat min muskelbristning och jag aktade mig väl för att göra något som skulle kunna bli en skada. Att jag skulle hamna under ett skenande operationsbord fanns inte med i min fantasi :(
Kofta
En liten babykofta i stl prematur 40. Den är till en av tvillingarna som ska komma och jag håller nu på med kofta 2 till den andre bebin. För att de inte ska vara helt lika kommer den andra koftan att vara vit. Ska jag vara ärlig så är givetvis min förhoppning att koftorna ska vara för små för mina små barnbarn och att jag istället får sälja dem. Samtidigt vet jag av erfarenhet att tvillingar ofta har lite mer bråttom ut än en-börd.
Det finns massor jag vill hinna göra vid sidan om mina beställningar så det kommer att bli tajt om tiden. Spännande blir det när jag snart ska börja med dopklänningarna men innan dess tänkte jag trycka i. Två one-pieces till dem.
Baksidan på koftan
Virkat mobilfodral
Min allra gulligaste handledare i Helsingborg är en fantastisk kvinna med ett härligt sinne för humor. Dock är hennes tekniska kunnande något lägre än genomsnittet så när hon förra fredagen köpte sig en android var det lite revolutionerande :). Hon var orolig för att få repor på sin telefon så i helgen som gick virkade jag ett fodral till henne som hon fick i måndags som present för att hon så kärvänligt tagit hand om mig under min första tid i Helsingborg. Hon blev jätteglad för fodralet så det kunde inte bli bättre :)
Fodralet är virkat i himalaya mercangarn. Jag har virkat runt med fm för att slippa sömmar och avslutat det hela med lite vågor på locket. Det går att tvätta i maskin på 40 grader
Imorgon ska jag få träffa min alldeles egna superhärliga Camilla och det blir en date på Basilika... ska vi ta en öl imorgon tro hjärtat?
Elvira, jag ska hälsa varmt till dig från Päivi, du har gjort ett bestående positivt intryck på henne :)
Stortrivs
Ok nu ska jag inte hålla er på halster längre för jag antar att frågan hänger i luften... trivs jag eller inte på det nya jobbet. Svaret är enkelt, jag stortrivs. Men då ska vi komma ihåg vem gör inte det när man är ny på ett ställe o då man ska finna ut sina nya uppgifter och sina nya kamrater. En sak är dock säker. Det första intrycket är väldigt bra. Nu ska man komma ihåg att jag inte varit där så länge... 2 sept... började jag.
Fisrumpor, visst finns de här också men procentuellt inte fler än "hemma" och då är det väl bara att göra som jag gjorde där. Helt enkelt strunta i dem.
Mina kliniska arbetsuppgifter skiljer sig både lite och mycket från innan. Här gäller det många olika droger och sprutpumpar, flera mätverktyg osv. Samtidigt gör det livet lite enklare för jag kan styra patientens värden på ett enklare sätt med mina droger än som innan bara via gas, efedrin och atropin. Det roliga är kompetenshöjningen inom dessa droger men för övrigt måste jag säga att vi är väldigt duktiga och kompetenta på det lilla sjukhuset och följer utvecklingen mycket bra.
Däremot vill jag påstå att nu jobbar jag med narkosläkare som verkligen får jobba på ett annat sätt än jag är van vid. De är inte alltid med och söver men de måste vara aktiva på ett annat sätt då här läggs epiduralspinal, epidural, blockader i mängder osv. Det är jättekul att bedriva patientnära vård med dem.
Jag saknar de som jag anser är mina vänner i landskrona men inser att jag nu säkert kommer att få några nya och de som är äkta vänner kommer att finnas där även om vi inte tvingas ses via ett arbetsschema. Det är väl egentligen nu jag verkligen kan sålla de riktiga vännerna från arbetskamrater :). Arbetskamrater är finfint det med och hitintills är de lika goa och trevliga i samma procentsats som i Landskrona :)
Koftor
Beställningen på två koftor till ett prinsess syskonpar är färdig. De är till Iris och Selma och jag hoppas att Annika finner dem som hon hade tänkt sig. Koftorna är stickade enligt ett gratismönster på drops.se
Denna koftan är stickad i ett acrylgarn som är offwhite med olivgröna och nougatfärgade dots. Storleken är 86.
Storasysters kofta är stickad i ett 100% bomullsgarn som är melerat och det blev rätt fräckt med färgerna.
Nu håller jag tummarna att de passar flickorna :)
Lång lördag
Efter frukost åkte jag och Hannah till Väla. Vi gick en runda men åkte därifrån tomhänta. Vi hade bestämt att vi idag skulle åka till mormor eftersom det är hennes dödsdag och därefter ville Hannah lära sig hur man kokar sylt och mos.
Det blev därför en runda på coop efter väla för att komplettera inför eftermiddagens syltskola.
Vi åkte hem med grejerna och så bar det av till kyrkogården.
Jörgen had köpt små solcellslampor som jag tänkte testa hur det blir på kyrkogården
Vi blev nöjda med resultatet och vi får ge oss ut en kväll för att se om lamporna lyser.
Efter kyrkogården installerade vi oss i köket.
Det kokades björnbärssylt med päroncognac och hallonsylt med lakrits samt äpplemos med vaniljstång. Hannah var en snabb och duktig elev och jag är övertygad om att hon kommer att komma på nya smaker som ska bli spännande att få dela
Det blev äpplen över så det räckte till en äpplepaj
Jag har hittat på ett nytt recept på äpplepaj som slår de flesta med häpnad.. här finns bla hasselnötter, rörsocker sirap osv... ska kanske rent av sätta mig ner och skriva ner det så ni själva får testa och så jag inte glömmer bort det själv :)
Vi fick också en söt liten gäst utanför huset idag. Uppståndelsen blev stor då vi var oroliga att han inte fått mat så här inleddes en räddningsaktion som slutade i att gästen flyttade tillbaka till dammen där vi tror han kom ifrån. Hoppas mor och far väntar där på honom
Mormor
Jag har fått lov och nu vill jag basunera ut det till alla er :) eller som min dotter Hannah sa när jag pratade med henne häromdagen om hur ledsen jag är att mormor inte finns.
Hennes ord var så enkla och så fina; Nästa år mamma har vi en ny mormor i familjen när vi hälsar på... och ja så är det!!!!
JAG SKA BLI MORMOR. JAG HAR REDAN SKAFFAT MIG TVÅ IDOLER SOM JAG ÄLSKAR TOKMYCKET :)
LÅT MIG PRESENTERA MINA BARNBARN SOM HETER IDAG TVILLING 1 OCH TVILLING 2
Bilderna är några veckor gamla men såååå fina <3
Här har vi tvilling 1
Följt av tvilling 2
Jag har redan börjat ladda läpparna för i mars månad ska vi stifta bekantskap jag och mina fina barnbarn. Tänk att äntligen ska jag få ge det som jag själv önskade få och det ska bli helt underbart. Jag hoppas innerligt att Linda och Alex tänker utnyttja mig till max.. hihi
Tanken är svindlande och fylld av enorm lycka. Tänk att som 65-åriing skulle min mor kunnat vara gammelmormor. Min mamma var 21 när hon fick mig och jag fick Linda när jag var 19,5 så på mitt 20e år och Linda är 24 när hennes barn kommer.
De som känner sig gamla för att de tituleras mormor kan jag inte identifiera mig med alls. Jag kommer att ha fyllt 44 när tvillingarna kommer och snacka om bonus... 2 på en gång :). Jag är istället världens coolaste mormor och kommer att bara min nya titel med stolthet. Jag ska önska mig en ny namnbricka med mormor på.
Älskade mor och mormor
Under året finns det en vecka som är svår. En vecka där sorgen tränger igenom allt. En vecka som helt enkelt ska uthärdas inte mer.... Idag skulle min käraste mor ha fyllt 65 år... det är på lördag 15 år sedan hon gick bort och trots att det börjar bli många år sedan så gör det fortfarande så himla ont.
Jag saknar att få känna hennes lukt, att få känna hennes hud. Att få krama och pussa henne för det var hon väldigt duktig på. Mamma var en av de ovanliga sorterna. Glad och gosig och älskade att pussas och kramas. Ibland som tonåring var det pinsamt men innerst inne ändå alltid välkommet. Jag älskade mor väldigt högt och innerligt och utan tvekan var jag mors tös. Mamma var tryggheten och den där gosiga mjuka glada lilla tjocka saken som älskade mig till 100%. Som alla mammor intresserad av mig och vad jag hade att säga eller vad jag gjort eller ville göra. Så många gånger jag velat ringa mamma i himmelen och berätta om mina känslor, min sorg, min glädje. Berätta vad som händer med mina barn, Linda, Hannah och lilla Stella som hon inte ens fick träffa.
Jag vill fika med henne, shoppa med henne, känna tröst hos henne, berätta för henne, bli älskad av henne. För vem kan väl älska som en mor kan.
Efter jobbet bar det av till blomsteraffären där en kärleksbukett blev knuten. Vi tog oss till Dannys corner där jag, Jörgen och Stella åt födelsedagsmiddag åt mamma..
Därefter åkte vi ut till mamma där Stella sjöng en annorlunda version av jag må hon ...... som passade bättre.
Det blev en fin stund för mamma och nu ska bara lördagen avklaras.
Älskar dig kära mor. Det har varit tungt och tufft och ofta känts som en livslång känsloboja att behöva bära och trots att tiden fortsätter gå så är sorgen och saknaden kvar. Att livet skulle bli så innerligt känslomässigt ensamt hade jag aldrig kunnat ana. Livet hade tveklöst sett annorlunda ut för oss som är kvar om du hade varit här hos oss......
Krokad vante
Mossgröna krokade vantar. De är krokade i ett lite tjockare garn passande sticka 5 och i mjukaste acrylgarn. De var beställda av Rosie men jag var orolig för att de skulle vara för små och strök dem lite med det resultatet att de istället blev för stora :). Nu blir det att göra ett par nya och att lita på att de kommer att passa. Som tur var köpte Camilla dem av mig och nu är hon den största innehavaren av krokade vantar i sverige <3
