Ute ur leken tillfälligt

Idag var jag placerad på akutsalarna och det drog igång meddetsamma så jag hann inte med morgonmötet eller morgonkaffet. Först var det en patient från IVA som behövde en tracheostomi. Det tog lite längre tid än jag hade föreställt mig men resultatet blev bra.
 
Därefter blev det larm in på nästa sal då en patient hade svalt en sked som satt i larynx. Där ska man inte ha några skedar så patienten sövdes och skeden avlägsnades.
 
Direkt efter det skulle en liten kvinna bli mamma. Men då hennes moderkaka låg för förlossningskanalen sk placenta previa för er som inte vet så blev det istället ett kejsarsnitt.. en liten gullig bebis hittade vi i magen...
 
När vi hade lämnat mamma, pappa och bebis skulle jag och kollegan köra in operationsbordet till vaktmästaren men på vägen lyckades mitt ben fastna i en bygel som sticker ut från bordet och i ett huj låg jag med foten böjd i en position som ingen yoga gud i världen hade klarat. MIn kollega hann inte märka något men när smällen som av pinnar som bryts stannade hon upp och undrade vad det var. Då låg jag under bordet haha med en fot i en konstig position och en rädsla för att varje ben i foten var av och även tårna lossnat. En snäll usk körde mig i skrivbordsstol tilll en ortoped som undersökte foten som nu inte längre var en stl 36 utan började likna en 38. Han skickade mig på akutröntgen och undersköterskan körde mig dit fortfarande placerad på skrivbordsstol.
 
Efter röntgen blev det ortopedakuten och som tur var hade de det lugnt idag så det dröjde inte länge förrän ortopedläkare med läkare under utbildning dök upp.... som tur var hade benen håll men lederna i de små benen hade tänjts ut och någon hans leitch någonting som inte är bra att skada var också tilltufsat. Därutöver hade jag också en allvarlig stukning. Det lovar jag er att den diagnosen behövde jag ingen doktor till....aj....
 
 
Det ser ut som att min fina löpform allt får vänta lite... imorgon blir det att stanna hemma med benet i högläge
 
 
Den är nu ännu lite blåare och lite svullnare så jag har inget val än att ta det lugnt.... abstinent som jag redan var på löpning och cykel blir ju inte mindre och oro att det ska ta längre tid att läka än vad tålamodet tillåter. Jag får trösta mig med att jag slapp operation och gips!! 

Kommentarer
Postat av: Elvira

Uh, Tina! Krya på dig!🙋

2013-09-12 @ 08:36:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0