Ännu en fantastisk dag. Tyvärr så har jag jour i tolv timmar så jag missar det härliga vädret. Jag cyklade in till stan strax efter 7 och då var det fortfarande minusgrader. Jag fick se hur morgonen grydde och hur solen kämpade sig upp och lös så vackert över ven. På väg ner till stan kan jag när det är klart väder se bron mellan Malmö och Köpenhamn. Det är rätt häftigt tycker jag. Danskfödd som jag är så infinner sig också en mysig känsla när jag blickar bort över sundet och ser hemlandet. Så trots kylan var det en härlig tur på cykel. Imorgon ska jag vara ledig så jag håller tummarna för att solen orkar titta fram även då. Har jag tur kan det bli en löprunda i lillolas. Jag satsar på att öka på ett varv där ute.

De som känner mig vet att jag är tokig i bär och frukt och saftar och syltar allt jag kommer över. Om ni orkar fortsätta läsa min blogg tills sommaren är här så lär ni bli medvetna om det :-). Jag kommer såklart dela med mig av lite finfina recept osv om någon är intresserad. Idag får bilden illustrera mitt paradis på sommaren. Här står jag varenda dag från att första björnbäret blir klart tills det sista sitter och vinkar adjö och jag plockar i mängder. Jag tror jag fick ihop en 20 kg i höstas så det blev en hel del saft och sylt/marmelad av det. Dessa växer helt vilt fritt fram för alla att plocka men det verkar inte som att så många är intresserade vilket jag då tycker är konstigt då det är naturens guld som hänger där. Tänk så mycket vitaminer och antioxidanter man kan få med sig hem utan att det kostar en krona och mitt i allt så ska man komma ihåg att själva plockningen kan vara en värdefull tid för tankevila. Jag var tvungen att ta fram ett litet sommarminne för nu verkar det inte så långt borta innan värmen och solen är på väg tillbaka.

På ronden i går kväll fick jag se bilder av världens sötaste bebis, lille Liam. Min arbetskamrat har blivit mormor och det var superfina bilder hon hade på det lilla underverket. Inte undra på att hon är stolt. Det måste vara en underbar känsla att få barnbarn. Jag kommer ihåg när min egen mamma levde och blev mormor till mina barn så sa hon att det var lycka att bli mamma men total lycka att bli mormor. Du ska uppfostra dem sa hon och jag ska bara skämma bort dem. Nog hade hon rätt där i alla fall. Synd att hon aldrig fick följa sina barnbarn som hon älskade så högt och att hon inte fick träffa lilla Stella. Men vem vet det var kanske mormor där uppe i himlen som valde ut lilla Stella. Jag kan ibland känna ett sting av sorg och avund när jag hör kompisar prata om sina mammor, att de finns, att de kan fika ihop, samtala, kramas osv. Det måste vara härligt att ha en sådan där liten varelse som kallas mamma. Jag får hoppas på att mina flickor också kan se det så jag får vara den där lilla varelsen för dem när de blir mammor själva.